Blir inte mycket skriva just nu. Orkar inte och vet inte vad jag ska skriva ritkigt. Jag och exet eller vad jag nu ska kalla han har börjat dejta lite smått. Vi försöker iaf. När jag började lugna ner mig och inte bara skrek kunde han sluta att försvara sig hela tiden och vi kunde börja prata lugnt med varandra. Få fram lite varför det gått som det gått. Jag började ransaka mig själv och fundera på vad jag gjort och vad han gjort osv. I lördags pratade vi och nu ska vi dejta lite. Vi kommer bo på varsitt håll fortfarande eftersom det behövs om vi ska kunna ta oss igenom det här!
Ibland ser man en ljusning, han klappar magen och är glad för bebisen. Nästa sekund gör han det inte utan är kort och trist. Vi får väl se vad som händer mellan oss i framtiden! Jag kommer fortfarande att gå till kuratorn och prata. Blir det vi igen så blir det jag har äntligen börjat känna att jag kommer att kunna blicka framåt om det nu inte blir vi igen. Känns jätteskönt!
Vi har berättat för sonen nu och exet har flyttat ut. Han tog det bättre än väntat men han har väl inte riktigt förstått det ännu kan jag tänka. Känns mest jobbigt, jag bara väntar på frågor från honom men den dagen den sorgen!