Nu tänker jag sticka ut hakan lite. Idag är det många som äter enligt LCHF. För mig är det helt okej, jag kan inte förstå dom för jag skulle inte klara mig utan min pasta, min potatis, mina mackor eller mitt lördagsgodis. Kanske är det just det som är grejen. Just jag kanske skulle sluta med kolhydrater egentligen. Så vad vill jag ha sagt med det här inlägget?
Jag börjar tröttna kapitalt på alla dom som förespråkar LCHF. Okej inte ALLA men många. För att för dom finns verkligen inget annat sätt att leva sitt liv. Dom har rätt och alla vi andra har fel. Så enkelt är det. Dom tycker synd om oss som inte äter så (observera igen att jag säger vissa och inte alla) för vi har ju missat hur det funkar helt enkelt. Inte alltför sällan har jag läst i bloggar om hur ledsna dom blir och hur synd dom tycker om oss andra tjockisar när vi köper lättprodukter när det är helt fel!
Hur ska jag då göra? Jag har en mage som gång på gång visar för mig att den inte gillar fett. Min mage rasar fullständigt när jag äter fet mat. Jag har enorma problem med min mage. 10 minuter efter jag har ätit kan jag få rusa på toa (nu blir jag privat här *s*). Jag har alltid trott att detta berodde på att jag inte tålde laktos men har kommit fram till att det spelar ingen roll alls för min del. Det som däremot spelar roll är fett och mängd! Bevis på detta fick jag verkligen när vi var i Österrike.I en veckas tid hade jag klarat mig utan att bli dålig en enda gång. Första veckan skärpte jag mig verkligen vad det gällde maten, åt lagom mycket, inga feta såser och om det var feta såser åt jag bara lite.
Sen skulle vi till bondgården vi bodde på. Stannade till i Semmering och hittade en restaurang nedanför skidbackarna och satt och tittade på mountain bike-åkarna. Där åt vi världens godaste köttfärsbiff med polenta. En liten portion var det, inte alls mycket mat utan två små biffar och ett litet vitkålsblad fylld med polenta. Det hela riktigt dröp av smör. Hur som helst så var det här första gången jag vart sådär dålig på vår resa. Jag fick ge upp mina tankar på att inte gå på toa på en restaurang helt enkelt. Flera timmar i bilen hade liksom inte funkat.
Det är nu många skulle kontra med att det beror inte på att jag åt fett utan det beror på att jag åt kolhydrater ihop med fettet. Tro mig, jag har hört den förr. Det här var ju dock inte första gången. Jag har faktiskt provat att plocka bort alla kolhydrater men inte tyckte min mage om fett mer för det. Ändå får man höra hela tiden att detta är det ENDA sättet att gå ner i vikt och hålla den.
Skillnaden mellan mig och dessa människor är att jag anser inte att VV är det enda rätta. För MIG funkar det toppenbra men kanske inte för alla andra. Jag anser också att VV är fetträdda även om dom själva påstår att dom inte är det. Ändå fick jag höra första gången jag var med i VV att man skulle hålla igen på fettet för att spara points vilket enligt mig är helt befängt för kroppen måste ha fett. Detta är anledningen till att jag inte räknar allt fett jag använder, just för att kroppen behöver det och att man annars lätt snålar in på det. Grejen är den att för mig funkar det att vara med i VV, jag går ner och jag lär mig att äta bra mat som min mage tål. Jag blir sällan så dålig som förut även om det fortfarande händer då och då.
Varför kan inte alla acceptera att vi inte har likadana kroppar? Alla kanske inte kan äta så mycket fett, andra kanske inte kan äta kolhydrater. Huvudsaken är väl ändå att vi når vårat mål?
Dags igen 