Just nu är det riktigt tråkigt väder ute. Jag kände inte alls för att gå ut idag men vill ändå motionera. Jag beslöt mig för att hoppa upp på cykeln (tidigare känd som ”min jävligt dyra klädhängare” *s*). Jag cyklade i 30 minuter samtidigt som jag kollade på CSI på TVn. Enda sättet för mig att faktiskt göra det är att sitta framför Tvn, herregud vad tråkigt det skulle vara annars! I fickan hade jag stegräknaren för att kolla om den registrerade stegen rätt och den registrerade steg i exakt 30 minuter så den kommer jag fortsätta att ha på mig när jag cyklar. Kanske är det fusk att räkna steg så med men eftersom jag har ont i foten får det bli så.

Direkt efter den efterföljande duschen åt jag lunch. Efter den insåg jag hur mycket mer energi man faktiskt får av att träna lite. Jag ställde mig och rensade kylen och diskade upp allt som behövdes diska. Satte mig sen i soffan och glodde på mer TV när jag kommer på hur jag ska göra för att faktiskt orka gå ner till dagis och hämta sonen trots cyklingen (hans dagis ligger ju inte jättenära vår bostad och jag är tjock och lat så det är sällan jag orkar gå men det ska det bli ändring på nu). Jag ska därför ta med en fotboll när jag går ner sen. Då kan vi stanna på halva vägen vid en fotbollsplan och spela lite fotboll (ännu mer motion och ännu fler steg). Då kan jag vila lite (för man rör sig inte såmycket när man spelar fotboll med en fyraåring :)) innan klättringen upp börjar. Varför lyckas alltid jag bo på ställen som ligger på höga kullar så det är ett halvt äventyr att ta sig upp?

Grejen är att jag vill verkligen börja gå och hämta honom för jag tycker inte att det är okej att köra den biten, miljön mår dåligt ändå, jag behöver ju iaf inte köra varje dag! Jag måste sluta vara så lat helt enkelt. På så sätt lär jag dessutom gå ner i vikt och orka ännu mer så på så sätt vinner jag massor av det här. Nu gäller det bara att genomföra det här också. Men nu har jag ju skrivit om det här så då blir det ju ytterst pinsamt om jag inte går 🙂