Varför gick jag upp så mycket?

Idag är ingen bra dag alls. Halsen känns bättre men jag känner mig sjukare. Har hostat hela natten och har ont i huvudet av för lite sömn 😦 Jag ska egentligen hem till syrran och käka lunch idag men jag tror jag får hoppa det. Tror ärligt att jag inte orkar det. Dessutom  vill jag inte smitta henne även om hon tyckte att det var okej att jag kom trots att jag var sjuk.

Nyss vart jag plågsamt påmind av farfar. Det började med att jag tog fram min dagliga dos av diverse piller (mitt val kvinna, omega-3, krom och en Ipren). När vi var hos farfar som barn så tog han alltid fram en liten pillerburk och la ner alla piller han tog, alla vitaminer, fiskolja osv. Vi fick också, vi fick ta sånna som inte var för vuxna, han hade stenkoll på alla kosttillskott 🙂 Sen sätter jag mig här och tänker lite fnissande på honom. Så blir jag iskall, helt plötsligt inser jag att igår var det ett år sen han gick bort. Tårarna ligger fortfarande precis bakom ögonlocken och bränner trots tiden som gått. Ett år har gått och jag kan äntligen titta på kort på honom, jag kan tänka på honom utan att börja storgråta. Jag har kommit en lång väg i min sorg men det har varit jobbigt. Min älskade farfar, han betydde allt för mig.

Nu är det ett år sen jag började äta upp mig… Helt sjukt att säga så men det var precis det jag gjorde. Åt och åt och sen åt jag lite till. Jag gick upp 15 kg på kort tid. Jag gick inte ut mer än när åkte och shoppade, stackars sonen hade inte mycket att göra då (då jobbade jag inte ännu och han var hemma med mig hela dagarna). Han var väl iofs nöjd för han väl aldrig fått så mycket leksaker och kläder som då! När han somnat på kvällarna åkte godis och fikabröd fram. Varje kväll! Jag vågade inte tänka på farfar för jag grät, det fanns inget stopp inom mig. Lika skönt att äta så jag kunde tänka på det en stund. Jag har aldrig sett mig som en känslomässig ätare men då vart det otroligt märkbart.

Räddningen kom när sonen började på dagis och jag började jobba ute på fältet igen. Helt plötsligt hade jag annat än sorgen att tänka på. Jag var tvungen att jobba och jag började sakta gå ner lite och jag gick ner några kg iaf. Inte mycket men iaf lite. Jag rör mig mer och äter bättre och det ger resultat.

Det jag jobbar på nu är att försöka att inte äta ute så mycket! Både jag och sambon är experter på detta. Jättedumt för den maten är ju oftast inte jättenyttig… Men men det tar jag en dag i taget 🙂

 

Ingen vägning

Jag har bestämt mig för att skippa vägningen idag. Det känns sådär att ta bilen och åka runt halva stan för att bara väga sig, det irreterar mig att det tar sån tid med bilen och är en sån omväg när det bara tar 10-15 minuter att gå. Min brorson som brukar vara barnvakt varannan vecka då sambon inte är hemma hjälper min bror att jobba idag så då måste lilleman följa med till VV.

Dagen kommer därför bara att fortlöpa på soffan. Snart är det dags att hämta lilleman på dagis och efter det måste jag hämta ut jackan jag ropade in på Tradera. Den i en mindre storlek… Ska bli intressant att se om den passar den här gången 🙂

 

Hämtat kläderna!

Jackan jag vann från Tradera är från Ellos. Den var alldeles för stor så nu har jag lagt bud på en i mindre storlek men jag tänker inte betala så mycket för den utan om jag förlorar den får jag använda den för stora ändå. Den var ju inte speciellt tjock så då kan jag ju i stället ha en tjock tröja under. Den andra jag beställde från Ellos som jag trodde skulle vara för lång var perfekt i längden. MEN den gick inte att knäppa. Båda var i samma storlek så där märkte jag verkligen hur stor skillnad det kan vara i olika märken. Den behåller jag iaf och tänker krympa i! Jag är ändå nöjd för det skulle vara skönt att inte behöva ha en smurfjacka i vinter. Det är vad vi kallades på hundklubben alla vi som hade dom klubbjackorna 🙂

Till våren har jag en beige trenchcoat men då måste jag verkligen kämpa på med vikten för den är i en rätt liten storlek. Men visst ska jag klara det?! Absolut!