Kinamat

Idag ska vi till Heron för att äta lunch med några kompisar. Vi försöker att passa på att träffas så ofta som möjligt men ändå blir det alldeles för sällan. Jag gissar att det blir kinamat för min del. Jag ska verkligen försöka att hålla mig när jag beställer, eller jag ska hålla mig. Jag har gett mig tusan på att det ska gå vägen nu och i början vill jag att det ska gå fort.

Igår satt vi och tittade på ett program om en överviktig tonåring. När min sambo sa att det var ju konstigt att han är kraftig men inte hans syskon. Då säger svågern att det är väl för att dom rör på sig. Jag bara glodde på han, jag visste inte vad jag skulle säga alls. Sambo räddade mig med en kommentar (jag hörde inte ens vad det var för jag försökte att komma på nått bra att säga). Svågern konstaterade iaf att det är ju enkelt att gå ner i vikt, det är bara att röra på sig då kan man vara beroende av mat hur mycket man vill. Jag blir arg, dessa kommentarer får man höra ofta från det hållet och det stör mig, han har aldrig varit där jag är nu, han vet inte hur svårt det är. Att jag dessutom vet att han tycker att det är så äckligt och grisigt med övervikt får mig att fundera… Vad tänker han egentligen om mig? Nu måste jag lyckas, jag vill visa honom att jag kan! Han tror inte på mig men jag ska visa han. När vi kommer dit i sommar ska jag väga mindre. Kanske inte ha nått målvikt men vara en bra bit på väg iaf! Det är mitt mål!

Kan även tillägga att i morse vägde jag mig och jag har inte gått upp över jul och nyår! Jag är så nöjd med mig själv!!

 

Sugen på pommes

Igår var jag nere hos min brorson. Balkongen var öppen och det luktade riktigt gott från någon granne som lagade mat. Det luktade pommes frites och kött. Jag längtade sjukt mycket efter det just då. Vart så sugen på att gå ner till Greken som ligger ett stenkast härifrån. Det är nog den bästa grekiska restaurangen jag ätit på (med undantag för dom jag ätit på i Grekland) och dom har gudomliga lammspett. Just då höll brallorna på att ramla ner och jag insåg hur stora dom faktiskt var! Ville jag verkligen ha pommes? Var det värt det? Svaret vart såklart nej och det blev ingen pommes.

När jag skriver upp vad jag äter inser jag hur jäkla mycket utemat jag/vi faktiskt äter. Var och varannan dag äter jag lunch ute fast jag faktiskt är hemma till lunch och mycket väl kan äta lunch hemma. Ofta finns det dessutom lunch klart redan när jag kommer hem. Inte så bra faktiskt. Tänk vad mycket pengar jag kan spara om jag bara stannar hemma och käkar och kanske bara äter ute en ggn/vecka… Måste skärpa mig…

Jag sitter här för att slippa städa för det är så förbenat tråkigt! Kanske skulle jag förflytta mig in i sovrummet och plocka vidare istället för att terra er med en massa ointressanta inlägg 😀